Vad har sabbaten med Kol. 2:16 att göra?

Sedan tidningen Dagen publicerade artikeln "Sabbatsfirande växande trend" har debattens vågor gått höga på många kristna bloggar och diskussionsforum. Dagens egen kommentarsfunktion tycks också ha tagits ur bruk.
Många av dem som kritiserar ett kristet sabbatsfirande citerar ofta Paulus ord i Kol. 2:16 om att vi kristna inte ska låta oss dömas av andra för vad vi äter och dricker, eller hur vi iakttar "högtider eller nymånar eller sabbater". Det tycks vara en mycket enkel text att slänga fram, den säger ju precis det vi tror att Paulus menar - nämligen att kristna inte ska fira sabbat!
Samtidigt är det många av de kristna som försvarar ett bibliskt sabbatsfirande som blandar ihop Herrens sabbat med Herrens högtider. Som om sabbaten var lika mycket en skugga av Jesus Kristus och hans verk på jorden som Herrens högtider, alltså påsken, pingsten, försoningsdagen, lövhyddefesten m.fl.
Jag tycker det blir både rörigt och ologiskt. Vilket också visas i pajkastningen som pågår i många av kommentarerna.

Vad har då Kol. 2:16 att göra med sabbaten? Och vad har Herrens sabbat att göra med Herrens högtider?
För den som bryr sig om att försöka förstå vad Paulus faktiskt menar kan det vara intressant att se vilka ord Paulus använder i grundtexten, på grekiska. Ordet sabbat finns egentligen inte på grekiska utan lånas in av Paulus, alltså transkriberas, från hebreiskan. I Kol. 2:16 använder han det relativt ovanliga sabbaton. Av de 65 gånger som sabbat nämns i Nya testamentet, är det endast 11 gånger som just formen sabbaton används. Det är visserligen lite svårtolkat, för ordet kan uppfattas som ett grekiskt plural av sabbato (vilket är den vanligaste transkriptionen av hebreiskans shabbath) eller sabbasin. Och som ett plural har sabbaton i huvudsak betydelsen "vecka", alltså tiden mellan två sabbater. Endast tre av de 11 gånger som sabbaton används i Nya testamentet handlar med säkerhet om sabbatsdagen.
Häng med till 3 Mos. 23 där både sabbaten och Herrens högtider beskrivs som i ett samlat påbud.
3 Mos. 23 är ett intressant kapitel. Det inleds med: "Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande…” och därefter återges sabbatsbudet (veckosabbaten).
Sedan upprepas uppmaningen: ”Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider…” Och först därefter räknas alla Herrens högtider upp.
Det litterära greppet ter sig lite märkligt för oss västerlänningar så här 3-4000 år senare. Men det har sagts mig att detta är rätt typiskt när en hebré önskar lyfta ut och skilja en företeelse från en annan. Poängen här är alltså inte bara att peka ut vilka Herrens högtider är, utan också att påpeka att veckosabbaten står över alla dessa andra. Det är skillnad på Herrens sabbat och Herrens högtider, detta påpekas i övergången mellan vers 3 och 4: "Det är en Herrens sabbat... Detta är Herrens högtider..."
Anledningen till detta påpekande är att även ett par av Herrens högtider innehåller sabbater, eller snarare sabbatsvilor, som måste skiljas från Herrens sabbat. Medan Herrens sabbat på hebreiska heter shabbath, så heter dessa sabbatsvilor på hebreiska shabbathon - känns det igen från Paulus grekiska text i Kol. 2:16?
I hela Gamla testamentet förekommer detta shabbathon endast 10 gånger. Fyra av dessa handlar om att beskriva vad som sker på sabbaten (ordet står då tillsammans med shabbath). Övriga tillfällen används ordet för att beskriva sabbatsvilan under försoningsdagen (en av Herrens högtider) - i 3 Mos. 23 används ordet tre gånger - och den sabbatsvila marken ska ha under jubelåret/sabbatsåret.
Kan det vara så att Paulus avser att specifikt peka på sabbatsvilorna i Herrens högtider - som skuggor av Kristus?
Även Paulus andra uttryck i Kol. 2:16 har mer med Herrens högtider än med Herrens sabbat att göra. När det gäller sabbatsfirandet finns inga påbud om mat eller dryck, medan Herrens högtider firas både med matoffer och dryckoffer och fastor. Det grekiska ordet heorte som betyder högtid och som Paulus använder i Kol. 2:16, används endast om Herrens högtider i Nya testamentet - inte om högtider i allmänhet (detsamma gäller den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, där ordet endast förekommer i 3 Mos. 23).

Till skillnad från Herrens högtider som gavs till Israels folk under ökenvandringen och som de skulle hålla sig till åtminstone fram till dess att de nådde sin uppfyllelse i Messias, gavs sabbaten inte till Israels folk utan till hela världen då skapelsen var fullbordad. Sabbatsdagen är en universell vilodag - varför skulle annars kristna insistera på att söndagen ska hållas helig istället för sabbaten? Alla tycks vara överens om att de som tror på Gud måste ha en vilodag, frågan är bara vilken och av vilket skäl...

Bara några eftertankar, så här inför en ny sabbatsdag som börjar om några timmar.

All vila och sabbatsvälsignelse till dig som läser detta!

Om Jesus kämpade för rätt sabbatsfirande, varför ska inte jag som kristen?

Idag publicerade tidningen Dagen en artikel om "Sabbatsfirande en växande trend". Själv är jag uppvuxen i en sabbatsfirande kristen familj sedan tre generationer. Och jag har märkt under senare år att vi inte är ensamma om att ha upptäckt sabbatens välsignelser. Det kan ju lätt bli så i en liten, ibland marginaliserad, subgrupp inom kristendomen. Och just vårt sabbatsfirande har ju ofta varit just det som har marginaliserat oss.

Därför är det med stor glädje jag läser artikeln i Dagen som visar att det finns människor i flera kristna sammanhang som har upptäckt att kristna kan njuta ett evangeliskt (i motsats till lagiskt) sabbatsfirande. Dock visar de flesta kommentarerna till artikeln att sabbatens välsingelser måste upplevas innan man kan komma med initierade kommentarer och invändningar.

Tyvärr tar många kristna genom historien parti för fariséernas inställning till Jesus sabbatsfirande. Lite överraskande kanske för någon. De flesta som förkastar sabbatsfirandet och kallar sabbaten lagisk (något kännetecknande för Gamla testamentet och judarna) tror ju att de försvarar Jesus inställning till sabbaten! I Johannes evangelium konfronterar Jesus fariséernas lagiska sabbatsfirande inte mindre än sju gånger genom att göra underverk - avslöja sin gudomlighet, sin sanna Messiasidentitet. Han försvarar ett sant sabbatsfirande och riskerar vid flera av dessa tillfällen sitt liv. Istället för att försöka förstå vad Jesus finner så viktigt med sabbaten, har just detta många gånger använts som ett kristet argument mot att fira sabbaten. Jesus var inte mot sabbaten eller sabbatsfirandet eller att lyda Guds bud. Det han angrep var en förvriden syn på sabbaten och en laglydnad som bara var ett spel för gallerierna. Istället för sabbatsvila hade fariséerna byggt upp en tradition och ett tankegods kring sabbaten som gav människor bördor som var omöjliga att uppfylla.

Vad får kristna (eller snarare historiskt den kristna kyrkan) att tro att vi kan ignorera sabbaten som Gud själv instiftade i begynnelsen?

För oss sabbatsfirande adventistkristna är det Jesus Kristus som person som står i fokus för vårt sabbatsfirande. Vi tittar inte på rabbinska regler för sabbatsfirandet, utan på Jesus. Jesus gjorde gott på sabbaten - sabbaten påminner oss om den värld som en gång skapades och då allt var gott och håller hoppet vid liv om att Herren snart ska återskapa allt det goda. Därför vill vi ägna denna dag åt att göra hans gärningar och vila från våra egna (Heb. 4:10). Sabbaten är inte för oss en sysslolös dag, utan en dag som ägnas åt gudstjänst i form av tillbedjan, lovsång och att göra gott mot våra egna och andra.

Det finns en risk med att fira sabbaten - en risk med allt som får oss att tro att vi kan förtjäna vår väg till himlen. Det gäller inte bara sabbaten. De flesta av oss tycker att vi är rätt ok, snälla människor som inte gör alltför elaka saker. Händer det inte ibland att vi tänker att Gud har lättare att rädda oss av den anledningen? Visst finns det stunder då en sabbatsfirande adventist tänker att sabbatsfirandet gör det mycket lättare för Gud att rädda mig! Lagiskhet är en fråga om inställning, om självinsikt och gudsinsikt. Vår utgångspunkt som sabbatsfirande adventister är att Gud gett oss sabbaten som en välsignelse. Sabbaten är ett tecken på att Gud är Skaparen, jag är skapad. Sabbaten påminner oss om att det är Gud som är helig och kan göra oss heliga, vi är syndare i behov av nåd, förlåtelse och helighet. Sabbaten är inte i första hand ett budord, utan en relation. Guds bud påminner oss bara om när vi tappat bort denna relation.

Visst finns det ett visst mått av Kristusskugga i sabbaten, vi kan redan här och nu vila i Kristus. Det finns många skäl att tro att Paulus inte syftade på sabbaten som firas varje vecka i Kol. 2:16, utan på de sabbater som hörde Herrens högtider till och som otvetydigt är en skugga av det Kristus har gjort och ännu kommer att göra för oss i den heliga historien. Veckosabbaten fanns flera tusen år innan ett judafolk fanns som fått budet att fira Herrens högtider, och den kommer att fortsätta firas ända in i evigheten enligt Jesaja. Sabbaten är en liten smula tid som vi får uppleva som har sina rötter i Edens oförstörda trädgård, en försmak av den nya jorden som vi fortfarande väntar på. Sabbaten är inte endast en skugga som fått sin verklighet i Jesus Kristus, den bär fortfarande med sig ett löfte om framtiden, ett hopp vi behöver påminna oss om. "Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta..." (Heb. 4:9).

Om nu sabbatsbudet bara är en skugga uppfylld i Kristus död och uppståndelse, hur kommer det sig att samma individer ofta framhåller att söndagen ska firas i stället för sabbaten till minne av uppståndelsen? Har Kristus fler än en skugga? Eller är det en annan skuggfigur som vi uppmanas följa?

Jag ber om Guds sabbatsfred över alla dem som träder in i Jesus Kristus alldeles välsignade vila denna sabbat!

Här är ett annat studiehjälpmedel!

Go Bible är en sajt som drivs av en advokat i Kalifornien, Bruce Cameron. Han följer ett större bibelavsnitt i veckans Bibelstudium väldigt nära, vilket jag gillar. Man får verkligen analysera texten och försöka förstå vad bibelförfattaren och Anden vill säga. Jag har ofta god användning av hans frågor och upplägg när jag leder en bibelstudiegrupp!