Ja, så var det ett tag sedan jag skrev. Läste nångonstans på ett ställe att man tyckte att det var intressant det som skrevs här på min blogg. Ha, ha. Det skrivs ju inget...
Men i alla fall. Solen och värman är här. Vi har haft en fantastisk fin sabbatseftermiddag, jag och min lilla familj. Mathilde har visserligen haft feber av och till nu under två veckors tid. En inflamation i innerörat som behandlats med Mållipekt under fem dagar, men feber och irriterat öra har av och till visat sig även efter det. Sedan igår har hon inte haft feber för den här gången. Så vi vågade oss ut på en liten utflykt i värman.
Först sov vi en liten eftermiddagslur - vi passar på att sova middag precis som Mathilde så här på helgerna. Men så snart vi vaknat vid 16-tiden packade vi några väskor och åkte ut till Lindö. Mathilde är badsugen ända sedan farmor och farfar tog henne till Folkparken på nationaldagen - poolen var visst fylld där och det blev populärt.
Men vad hett det var! Det kändes som vi kommit till sydeuropa. Det var inte bara varm och kvalmigt, det var också en sådan härlig blandning av människor på området. Muslimer, syrianer, svenskar, afrikaner. De satt familjevis med filtar och kassar och kylväskor. Det såg ut som de tillbringat hela dagen där. Grillade och hade sig. Jättetrevligt. Fastän vi inte var med, kändes det ändå som att man var familj och hade gemenskap på något sätt. Det blir ju lite trångt på ett sånt där ställe.
Vi är ju annars ganska ensamma - långt från familj och släkt. Visst har vi många goda vänner här i Norrköping, men vi har nog inte fått för oss att be dem packa ihop saker och käk för en dag och sitta på filtar med oss. Men det kanske skulle vara en idé!
Vi får se.
