Så var det dags för inledningen på höstens alla gudstjänster och möten i vår församling i Norrköping. Hösten brukar vi inleda med en utflykt till Sanduddens kapell, Flasbjörke (i skogarna nordöst om Finspång). Det är ett gammalt pingstväckelsekapell som troligen har lite av adventistanknytning.
I den lilla byn Sandudden fanns en Adolf Larsson, kallad Cittra-Lasse, som uppfann och patenterade en ackordcittra som kunde byta tonart medan man spelade. I normala fall spelades cittran med bara en tonart som fick stämmas om efter behov av annan tonart. Cittran var ett stränginstrument som blev mycket populärt bland väckelsekristna och i nykterhetsrörelsen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ett svenskt folkinstrument. Mer om detta kan du läsa på Finspångs kommuns hemsida.
Cittra-Lasse hade en son som utvandrade till USA där han marknadsförde faderns uppfinning. Det blev en storsäljare även där, antar jag, för cittrafabriken på övervåningen i villan i Sandudden blomstrade och affärerna gick bra. Kapellet i Sandudden fick, enligt uppgift, bidrag av familjen för att uppföras. Cittra-Lasse var en hängiven frikyrkoman och föreståndare i Risinge missionsförsamling under många år.
Medlemmar i Adventkyrkan, Karen och Lage Johansson, träffade då de för många år sedan bodde i närheten av Gränna, en kvinna som kände Cittra-Lasses son i New York. Hon hade i sin ungdom bott i New York och arbetat som s.k. "bibelarbetare" i en av de svensktalande adventistförsamlingarna i New York City. I samma församling var också Cittra-Lasses son verksam med ett litet spelmanslag av cittror.
Av den anledningen har Sanduddens kapell blivit ett kärt återbesök för oss i Adventkyrkan. Förutom den fantastiska naturen omkring och möjligheten att samlas närmare våra medlemmar i Finspång.
Vårt missionsmöte
I år var vi något färre deltagare vid vårt "missionsmöte" i missionskapellet. Men gemenskapen var det inget fel på. Bibelstudiet handlade om Ruts och Boas kärleksförhållande och äktenskap. Mycket intressant läsning i en av Gamla testamentets bortglömda små kvinnoböcker. I min lilla predikan utgick jag från Luk. 22:24-30, där Jesus bland annat nämner "Men med er är det annorlunda..." Nu när sommarens lov och semestrar är slut och vardagens lunk sakta börjar, är Jesus uppmaning även till oss: "Med er är det annorlunda..." Vi strävar nog på som de flesta människor i egen kraft, både hemma, på arbetet och i församlingslivet. Det blir så. Att Jesus och vår tro förväntar sig något mer av våra liv kan upplevas som ännu en plikt och aktivitet som ska läggas till alla andra som vi kämpar för att upprätthålla i livet. Men detta att vara "annorlunda" som medborgare i Guds rike är inte ytterligare en belastning, utan en inbjudan till ett "liv i överflöd" (Joh. 10:10). När Jesus kallar oss till att vara "annorlunda", till mervärde i livet, till att låta våra liv flöda över till välsignelse för andra, så är det inte något som ska ske i egen kraft, egen tid eller ork. Jesus har lovat oss andliga gåvor och frukter. När vi tar emot dessa och låter dem växa i våra liv, då händer det "annorlunda" saker i våra liv. Vi behöver inte, som lärjungarna gjorde vid nattvardsbordet i Luk 22, sträva efter vem som är störst, bäst och vackrast - allt det där har Gud redan gett oss i Kristus. På samma sätt kan vi slappna av, lita på att Gud har omsorg om våra timliga och lekamliga behov, samtidigt som han fyller våra liv med Andens frukt och gåvor. Till liv i överflöd.
Under hösten ska vi varje första sabbat i månaden, som vi kallar "Tillsammanssabbat" ägna ett par eftermiddagar åt att studera Bibeln och utforska i våra egna liv hur Gud har välsignat oss med Andens frukter och gåvor. Vi vill verkligen vara en församling som inte kämpar på i egen kraft, och vi vill leva liv som flödar över till välsignelse för andra omkring oss.
