Se lite kreativt arbete

Som inledning på våra möten här i Holland har vi fått se små tänkvärda filmsnuttar och lite andra kreationer som tedMEDIA.org producerat. Du kan också se dem på www.youtube.com/tedmedia. Mycket nöje.

Avslutning

Så har vi haft vårt sista möte för den här gången. Här är hela svenska pastorskåren samlad (på när Karin och Mariuzs Wieczorek, som väntar tillökning, och Audrey Andersson som tråkigt nog var tvungen att stanna på unionskontoret för att förbereda samfundsstyrelsens möte om ett par veckor). Vi har haft härliga dagar här. Sabbaten var underbar, varm och solig. Det var också lite längre pauser mellan mötena, så ville man, kunde man ta en del promenader.

Sabbatens gudstjänst med en av generalkonferensens vice föreståndare var mycket givande. Kärleken till Jesus är det som driver oss i arbetet, vår innersta identitet, med utgångspunkt i Johannes 21 där Jesus frågar Petrus om han älskar honom. Strategiska planer, fulländade teologiska kunskaper, allt är sekundärt till kärleken till Jesus. Predikan kan du läsa på www.ted-adventist.org/epc.

På eftermiddagen var det dags för sessioner om arbetet bland barn och ungdomar i TED. Mycket intressanta resultat av den ValueGenesis undersökning som gjorts i divisionen (och i Sverige). Men mer om dessa resultat (som du också kan läsa på länken ovan) i Missionären då vi också presenterar de resultat som är specifika för Sverige.

K.I.D. (Kids In Discipleship - ett annat namn på svenska är valt, men kommer inte ihåg nu) fick en mycket fin presentation på eftermiddagen. Det ska bli spännande att se om denna barnverksamhet också kan komma och passa i Sverige. En barnverksamhet som överstiger generationsgränserna och bygger enhet i församlingen.

Kvällen avslutades med avslutningsord av Bertil Wiklander, divisionsordförande. Alla unionsledare och divisionens personal överraskade med en kör som du ser på bild här som avslutning.

Nu ska vi sova gott en sista natt här, äta frukost kl 06.30 och åka buss till flygplatsen kl 08.00. Sedan flyger vi i olika grupper hemåt Sverige.

Det har varit välsignade dagar här och jag är övertygad om att våra församlingar och medlemmar hemma i Sverige ska få nytta och glädje av den inspiration som våra pastorer hämtat här.

Sabbaten är här

Fredagen blev en innehållsrik dag, så jag hann inte - och orkade inte - skriva något om den.
Dagen inleddes med en predikan av Laurence Turner, lärare på Newbold och kanske en av vår divisions bästa förkunnare. Han talade om "en inbjudan till ödmjukhet" och inledde lite av dagens bit av temat för denna pastorskonferens.
Daniel Duda, tidigare lärare på Newbold och nu en av divisionens ledare, talade sedan om att kunna följa med i förändringar. Vi tänker ofta att Gud är oföränderlig, så därför ska inte heller hans församling förändras. Men vi glömmer då att det är Gud som i sin oföränderlighet ständigt uppmanar oss till förnyelse och förändring. Att inte förändras eller förnyas är det samma som att vara död. Endast i graven finns ingen förändring. Allt i Guds skapelse, allt som lever, förnyas och förändras - så också församlingen, om den lever och är sund. Den måste anpassa sig efter nya behov och kallelser från Gud. Han delade upp anledningarna som kräver förändring: tekniska utmaningar/problem (där vi förstår problemet och känner till lösningen, det handlar bara om att tillämpa lösningen på rätt sätt) och utmaningar/problem som kräver anpassning (där vi behöver pröva oss fram och där lösningen handlar om att vi måste förändras, inte bara att möjliga lösningar ska tillämpas på rätt sätt eller bättre).
Hans föreläsning finns i sin helhet på www.ted-adventist.org/epc. Där kan du även nu se i direktsändning de program som återstår denna sabbat.
Erich Baumgartner, österrikare som numera arbetar i generalkonferensen i USA, föreläste om ledarskap den dag då vi skulle vandra ödmjuka inför Gud. Det blev en ödmjukande erfarenhet, att se hur en ledare utveckas och att vi alla behöver gå igenom stadier som inte är så roliga för att bli bra ledare i Guds församling.

Eftermiddagen hann jag inte med några möten. Missionären måste blir klar i början av nästa vecka och jag har fortfarande sidor kvar att göra. Hann inte så mycket som jag önskade ändå - man är rätt matt efter tre, mer än timslånga, föreläsningar.

Fredagskvällen avslutades med nattvardsgudstjänst. Dress code: suit and tie. Jag hade ju inte tagit med någon slips, och någon kostym ville jag inte släpa med. Så man kände sig ganska utanför till att börja med, bland alla öst- och sydeuropéer som klär sig så pastoralt korrekt. Jag råkade gå ensam till det avancerade upplägget för fottvagning, mötte bara kända ansikten som redan hade tvagit varandras fötter - antingen i det avancerade upplägget eller i kanalen intill. Jag fick en så olustig känsla i magen av ensamhet och utsatthet att jag bara vände om i hallen och gick ut igen.
Jag förstår de medlemmar i våra församlingar som känner olust inför fottvagningen. Känner man sig det minsta ovärdig eller ensam, är fottvagningen kanske det värsta man kan drabbas av i församlings "gemenskapen". Denna ödmjukhetshandling är känslig och borde skötas med större omsorg och känsla för främlingsskap och utanförskap. Om man känner att inte ens de hedersamma kroppsdelarna, de vi visar för varandra ständigt, möts med undvikande blickar och utan omtanke, hur ska man då kunna visa de mindre hedersamma fötterna?
Situationen var både lik och olik den då Jesus reste sig från bordet, tog av sig sin mantel och knöt en linneduk runt höften och började tvätta sina lärjungars fötter. Där fanns kärlek och omtanke, där fanns sann ödmjukhet och längtan att tjäna. Lärjungarna satt stela och blev både upprörda och förundrade. Det fanns ändå inget att känna rädsla inför när Jesus böjer sig ner och drar fram tvättfatet och kannan. Men att möta ett businessklätt gäng med okända pastorer, uppradade på tysta och allvarsamma led för att på rullande band tvätta varandras fötter - det blev lite för mycket för mig. Uppmaningen att vi skulle frambringa en stämning av "reverence" tedde sig bara skrämmande. I verkligheten fick den bara en helt annan effekt. I alla fall på mig.

Efter kvällsmat blev det så dags för en mycket stämningsfull nattvardsgudstjänst som leddes av Kren Holford, en kreativ pastor som var på sommarens familjeläger, och allas vår Bertil Wiklander. Jag orkade inte sjunga med i sångerna, jag hoppades bara att jag skulle orka vänta tills det var min tur att få ta del av bröd och vin bland alla dessa 900.

När jag skriver detta är jag utvilad efter en god sabbatsnattsömn. Längtar hem. Och ser fram emot en sista dag av möten och gemenskap. Sabbatsgemenskap. Jag har satt på mig den slitna kavajen jag iddes ta med mig i resväskan. I hopp om att smälta in.

Lovsång

Alla möten här inleds med härlig lovsång. Här kommer ett lite knastrigt exempel filmat med mobilen. Jag sitter bredvid pastor Nils-Erik Lundberg vars stämma tränger igenom den massiva kören omkring oss.

Inspirerande Black Preaching

Denna förmiddag var en inspiration utan like. Det är sällan vi i Sverige får höra s.k. "Black Preaching", som är så typsik bland svarta predikanter. Det är en härlig form av förkunnelse och retorik som är svår att beskriva och som väcker många känslor och tankar med små medel.

Först ut denna morgon var Gifford Ramie, lärare på Newbold College. Han predikade om hur svårt vi har att förlåta, och i sammanhanget pastorskonferens, hur svårt vi pastorer har att koppla ifrån "autopilot" och bli autentiska och oss själva i förlåtelsen som också vi behöver. Utmanande tankar.

Sedan fortsatte Dick Duerksen på temat disciplin/församlingstukt. Denna förmiddag blev han mer konkret. Bestraffning handlar om att åsamka så mycket smärta att det beteende man vill komma åt upphör. Historiskt sett och fortfarande i en del kristna sammanhang handlar församlingstukt om att straffa. Men biblisk disciplin handlar om att komma så nära en felande eller vilsen människa att de önskar bli som oss - i förlängningen som Jesus Kristus, som vi vill efterlikna.

Innan lunch höll Roscoe Howard III en predikan/föreläsning om Kornbrödsbönen i 2 Krön. 20:12... Mycket bra "black preaching" där också om hur viktigt det är att vi uppskattar mångfalden i församlingen. Olikheter kan ibland få oss att se varandra som oövervinnerliga fiender, precis som för Joshafat berättelsen. Men inten människa, hur olik oss hon än är, är vår fiende. Men när vi stöter på oövervinnerliga fiender, som splittring och gnissel i mångfalden, måste vi be uppriktigt till Gud och inte glömma att nämna att vi inte har någon kraft och förmåga att övervinna fienden, att vi inte vet hur vi ska göra, men att vi ändå vänder våra blickar till Herren och litar på honom.


Att bringa enhet i mångfald, att övervinna fördomar och splittring, är en ledarskapsfråga. Frågan kommer inte upp av sig själv på agendan, någon måste ta tag i den och tålmodigt se till att den finns på agendan.

En ny dag börjar

I går kväll slutade kvällsmötet enligt planen vid kl 21.00. Så möjligheten fanns där att gå och lägga sig i rimlig tid. Vilket jag gjorde. Så den här dagen ser lovande ut.

Kvällsmötet innehöll en intressant och rörande presentation av Dick Duerksen, prisad adventistpredikant och numera anställd på heltid för Maranatha Volunteers International som "berättare" (han följer med på byggresor som inspiratör och för att dokumentera berättelser), som handlade om församlingsdisciplin. Jag hoppas att hans presentation i någon form läggs ut på www.ted-adventist.org/epc där du förövrigt hittar nästan allt presenterat material efterhand - även flera av de workshops som erbjuds under eftermiddagen finns tillgängliga där.

Den andra workshop som jag hann med i går var mycket intressant och stolparna till den finns ute på sidan ovan. Det handlade om vår föreställning om vad "återstoden" (eller "the Remnant") betyder i missionens perspektiv. För dig som inte är insatt i adventistterminologi, finns konceptet om en återstod av Guds folk i Bibeln. Återstoden, resten eller kvarlevan av Guds folk är de som vill stå lojala till Gud i tider av avfall från Gud. Som adventister ser vi oss som en del av denna återstod. Men den bibliska läran på området missbrukas lätt av oss som adventister och många går så långt som att säga att Sjundedags Adventistsamfundet utgör återstoden i den sista tiden och går ganska långt i att försöka fastställa det genom invecklade bibelstudier eller högfärdiga deklarationer. Det var enklare i en oglobaliserad värld att göra så med denna bibliska lära, särskilt för en liten grupp adventister i mitten på 1800-talet som var omgiven av endast kristna från andra samfund som inte längre trodde på att Jesus skulle komma tillbaka. Idag är situationen en helt annan för de flesta adventister. Vi lever i en globaliserad värld med helt andra förutsättningar. Sedan 1990 har adventisternas missionsstrategi ändrats radikalt från att för det mesta varit inriktad på att nå redan kristna med budskapet om Jesus återkomst och sabbaten till att nå ut till alla människor, oavsett religion. I det perspektivet, vad betyder då "återstoden"? Detta tåls att tänka på.

Dagen ser lovande ut... mycket arbete för mig. Fastän jag hann jobba undan det mesta av Missionären förra veckan, så hinner jag nog inte med det lilla som skulle ha gjorts denna vecka - som är redaktionsvecka för mig. Och pastorskonferens. Mötena är ändå såpass intressanta att jag inte vill missa dem - det brukar ju inte vara så på en så stor konferens som denna, men det är det. Det innebär att man måste få utnyttja pauserna till att vila öron och hjärna och röra på sig och inte till att sitta och klura och skriva på en Inblickstext eller redigera nyhetsnotiser. Och så har jag ju den här bloggen som informerar dig om allt och ingenting!

Intensiva intressanta dagar

Det är intensiva dagar med långa föreläsningar och korta pauser. Hann med en liten "power nap" efter lunch medan Internet krånglade. Gick på en workshop om islam i Euorpa och som handlade om potentialen som finns i den europeiska islamtraditionen som utvecklas. Det är en islam som är öppnare och mer villig att utbyta idéer och tankar och som kan bidra till att kristen andlighet sprider kan sprida sig bland muslimer även i de länder som är stängda idag för kristen tro.

Förmiddagens föresläsningar finns alla att antingen läsa eller ta till sig via bildspel på Divisionens hemsida. Så därför kommer jag inte att referera några av mötena framöver på denna blogg.

Alla på plats

Så har alla 850 pastorer och ledare samlats för konferens. Pastorer från norra Europa, Israel, Mellanöstern och Pakistan. Det blir möten från 8.30 till 21.00 varje dag. Men det har ingen nöd på oss, som ni redan vet. Maten är ju god och sällskapet gott.

Det är alltid både roligt och nyttigt att möta kollegor från olika håll. Vi inser alla att det finns utmaningar, om än olika, och man inspireras av hur vi alla möter dem med samma tro och hopp.

En stor utmaning för Adventistsamfundet i världen, men inte minst i vår division som är minst och mer mångfaldig än någon annan division i världen, det är enhet i just mångfalden. Enhet är ett av generalkonferensens arbetsmål under pågående mandatperiod. Så det är inte konstigt att detta nordeuropeiska pastorsmöte har temat "Growing together". Och temat har man delat upp efter förebilden i Mika 6:8: "Växa tillsammans i att göra det rätta, leva i kärlek och troget hålla oss till vår Gud". Jag tror att det är något vi också kan ta med hem till Sverige, med tanke på den diskussion om enhet i mångfald som pastorerna avslutade det svenska pastorsmötet med i går. Vi behöver den mångfald som växer fram i vårt samfund i Sverige, men vi behöver också leva i enhet med varandra.

Bertil Wiklander inledde pastorsmötet här med att berätta om sin egen uppväxt som annorlunda i alla möjliga sammanhang. Som pastorsbarn som flyttade 10 gånger under sina första 15 år var man dömd till annorlundaskap och utanförskap, både i skolan men också i församlingen. Han upplever att han har en särskild känsla för olikheter från sin uppväxt och blir alltid sorgsen över varför olikheter ofta ses som ett problem. Gud har ju skapat oss olika. Det är hans vilja, annars hade vi alla sett och tänkt precis lika. I församlingen har Gud kallat olika människor, drån "alla länder och stammar och språk och folk" (Upp. 14:6). Vi visar verkligen på Guds härlighet och skaparmakt och gudomliga fantasi när vi visar kärlek och tillber och tjänar Gud i enhet - trots olikheterna och mångfalden. Gud vill inte likriktning. Han vill kärlek - som visar sig i enhet i mångfalden.

Kvällens möte blev långt med alla inledande högtidstal från höger till vänster... Men huvudtalaren kom upp i talarstolen när mötet enligt planen nästan skulle vara slut. Kwabena Donkor, född i Ghana och nu arbetande i generalkonferensen, inledde med den första föreläsningen på temat "Growing together". Hans del i detta handlade om att förstå olikheter. Han menade att mångfalden kan delas upp i två grupper: den teoretiska och den praktiska. Den som har betydelse är den teoretiska, eftersom den ofta är dold men påverkar hur olikheterna kommer till ytan i praktiken. De praktiska olikheterna handlar mer om för ögat synliga olikheter som kultur, ursprung, o.s.v.

För oss adventister är kanske de teologiska olikheterna de som vållar mest bekymmer. Och olikheterna bygger i grunden på att vi i olika delar och olika skikt i församlingen har olika världsbilder som i sin tur påverkar hur vi läser och förstår Bibeln. Världsbilden fungerar ungefär som glasögon. Det är visserligen helt ok att komma till en text med förutfattade meningar och olika världsbilder, problemet uppstår när vi utifrån dessa världsbilder förutbestämmer vad Bibeln ska betyda och hur den ska förstås. Samtidigt måste vi acceptera att vi även har olika uppfattningar teologiskt. Det är en del av Guds skapelse, även det. Men när olikheterna hindrar församlingen från att tjäna och uppfylla sitt uppdrag, då måste olikheterna förstås och hanteras på något sätt.

Kwabenas recept för att hantera teologiska olikheter är:
1. Sätt inte etiketter på varandra - de hindrar oss från att lyssna och föra en öppen dialog.
2. Vi måste erkänna att det finns teologiska olikheter. Många konflikter på det praktiska planet handlar i grunden om djupare teologiska förståelser som är olika.
3. Vi måste också erkänna att olikheter också har betydelse, att de spelar en faktisk roll, för hur församlingen kan fullfölja sitt uppdrag.

För att sedan leva med olikheterna och hantera dem konstruktivt, behöver vi visa varandra kärlek och respekt, vara öppna för dialog.

Vi kom inte ut ur mötessalen förrän framåt 23 på kvällen. Sedan fanns det mycket att samtala om på rummet, så hos oss, Berny, David, Tobias och mig, kom vi inte i säng förrän framåt 01... Frukost kl 07.00 - vi måste vara i tid, för annars kommer inte den andra sittningen in i matsalen 45 minuter senare.

Hoppas det blir en bra dag idag! Gud lede och välsigne.

Ny pastorsrepresentant vald

Det svenska pastorsmötet avslutas till lunchen och under vårt möte har Bobby, vår nya missionsföreståndare, presenterat sig och lite hur han tänker kring sitt nya arbete. Tyvärr kommer vi inte att se mycket av honom i Sverige förrän framåt årsskiftet. Det som mest kommer att uppta hans tid som missionsföreståndare under hösten sker på Adventistsamfundets möten inom generalkonferensen och divisionen på orter utanför Sverige. Jag tror att vi pastorer alla ser fram emot att Bobby med familj flyttar till Sverige och att vi får närmare till samarbete och samtal till nyåret.
Pastorerna har också samtalat om uppföljningen av 100/500. Vi vill gärna veta vad våra nya medlemmar tänker omkring sitt beslut att döpa sig, att bli medlemmar i församlingen och hur de ser på sin framtid i församlingen. Vad ska vi lägga vår energi på i arbetet framöver för att tankarna bakom 100/500 ska bära frukt i fortsättningen också? Vad är viktigt att tänka på i våra församlingar för att vi även i fortsättningen ska få se nya människor ta ställning för Kristus och församlingen och låta döpa sig?
Pastorerna valde också en ny pastorsrepresentant i samfundsstyrelsen som ska efterträda mig (Rainer) nu när jag fått nya uppgifter i samfundet. Hans Gille valdes till ny representant och Ann-Christin Käller valdes till hans ersättare.
Många andra saker dryftades också, men utrymmet och tiden här räcker inte för det. Under eftermiddagen ska bibelstudiets redaktionskommitté träffas. Vi ska också ha en informell samling bland oss svenska pastorer kring frågor om framtiden, samfundets enhet och inriktning när det gäller evangelisation och teologi. Allt sånt som pastorer tycker om att prata om när vi träffas...

Morgonstund

Konferenscentret DeBron, utanför samhället Dalfsen, är fantastiskt vackert. Det är små låga längor med halklädda tak där man försökt bevara den rustika och gamla byggnadsstilen på utsidan, med små inslag av moderna glasväggar. Men byggnaderna rymmer toppmoderna utrymmen som matsalar och samlingssalar och auditorier. Byggnaderna är liksom nedgrävda under marknivå, för att rymma dessa utrymmen. Så utifrån ser allt nästan ut som en liten bongård från 1800-talet. På bilden ovan är ett litet torg med ett litet café och giftshop, huvudentrén till matsalen ser ni bakom trädkvistarna till höger i bild.

Holland utan kanaler är svårt att tänka sig. Precis längs konferensanläggningen ligger denna kanal. Solen håller på att gå upp. Ängarna omkring oss är gröna och frodiga och man kan lätt dagdrömma sig bort under mötena genom att titta ut genom fönstren och se korna ströva omkring på andra sidan kanalen.

Det holländska frukostbordet dignar av godsaker och sötsaker. Maten är överhuvudtaget väldigt vällagad och god på det här stället. Hit åker vi gärna fler gånger...

Äntligen på marken igen

Kraftigt försenade även med ersättningsflyget, har vi lyckats sabotera Willys planering för det svenska pastorsmötet. Jag tror tyvärr att vi får betala med en utebliven kvällsmat. Vi som hade tänkt njuta av servicen här...
När vi väl kommer fram efter tågresa och hämntning av några snälla själar på stationen uteblir den väntade besvikelsen. Personalen står och väntar på oss med varm kvällsmat. Vi får fina rum att bo på och får sova riktigt gott.
Det är vi pastorer från norra och centrala Sverige som är sena, södra och västra kretsarnas pastorer har ägnat kvällen åt en "lokal" pastorsträff.

Planet försenat

Pastorerna är på väg till Holland för en alleuropeisk pastorskonferens i en vecka. Dock ställdes flighten in. Vi väntar som adventister gör så bra.