Jaha. Så var den korta semestern snart slut... Inte så att jag väntar på att få börja jobba igen. Jag hade gärna varit ledig lite till. Men just nu sitter jag här, sen fredagskväll och väntar på att hustrun har nattat färdigt. Är mamma hemma, så är det bara hon som duger för nattning - enligt Mathilde. Men det tar lång tid... Längre för varje gång, tycker jag. Kanske för att Sabine somnar till hon också. Jag får väl gå och väcka henne, utan att väcka Mathilde.
Vi har precis kommit hem till Norrköping. Gått en runda runt Strömmen. Ätit glass. Under semestern har vi lyckats hålla oss undan stan. Varit hos mina föräldrar första veckan, andra veckan med Sabines familj. Det var stort internationellt bröllop i helgen. Sabines lillebror Dag gifte sig med sin amerikanska fästemö Elizabeth. En tredjedel spansktalande svenskar, en tredjedel italienare (varav de flesta tydligen inte kunde engelska) och en tredjedel amerikanare med få kunskaper i annat än engelska. En litteraturprofessor och vän till familjen gjorde ett tappert försök att hålla sitt tal både på engelska och italienska - han simultantolkade sig själv. Jag hoppas inte det var en google-översättning han använde sig av. Uttalet var i alla fall mycket amerikanskt...
Nu sista veckan har vi hattat lite. Först firade vi vår sjuåriga bröllopsdag med att städa hela Ekebyholms slott (kändes det som) efter bröllopsgästerna... Som vanligt blev det vår lilla familj som lämnar en sån här släkt tillställning sist för att ordna upp efter de andra. Sedan åkte vi till Orkesta kyrka där vi gifte oss för sju år sedan. Jag lyckades överraska Sabine med ett lyckohjärta i brons (Kalevala) som liten kärleksgåva. Mathilde ryckte dock till sig paketet och ansåg sig ha rätten att bära smycket resten av dagen. På frågan om vems smycket tillhörde var dock svaret klart: "Det är mammas, men jag bara låna!" Två-åringen vet vad som är vems. Det är lycka, det också.
Vi har haft sju lyckliga år tillsammans. Det känns som några veckor och som ett helt liv. Lycka är ju ett begrepp som är svårt att beskriva. Det innehåller ju också sorger och bekymmer och motgångar - men mötta tillsammans. Men just den här dagen, den 30 juli, är det bara fyllt av glädje och förundran. Tänk att hon gifte sig med mig ändå...
På vår bröllopsdag blev jag också farbror för första gången. Till en Selma Beata, min bror Joel med hustrun Anselas första lilla skatt. Så ett par dagar i den här sista semesterveckan har vi också ägnat åt att se det lilla underverket.
