fredag, augusti 19, 2011

Vad har sabbaten med Kol. 2:16 att göra?

Sedan tidningen Dagen publicerade artikeln "Sabbatsfirande växande trend" har debattens vågor gått höga på många kristna bloggar och diskussionsforum. Dagens egen kommentarsfunktion tycks också ha tagits ur bruk.
Många av dem som kritiserar ett kristet sabbatsfirande citerar ofta Paulus ord i Kol. 2:16 om att vi kristna inte ska låta oss dömas av andra för vad vi äter och dricker, eller hur vi iakttar "högtider eller nymånar eller sabbater". Det tycks vara en mycket enkel text att slänga fram, den säger ju precis det vi tror att Paulus menar - nämligen att kristna inte ska fira sabbat!
Samtidigt är det många av de kristna som försvarar ett bibliskt sabbatsfirande som blandar ihop Herrens sabbat med Herrens högtider. Som om sabbaten var lika mycket en skugga av Jesus Kristus och hans verk på jorden som Herrens högtider, alltså påsken, pingsten, försoningsdagen, lövhyddefesten m.fl.
Jag tycker det blir både rörigt och ologiskt. Vilket också visas i pajkastningen som pågår i många av kommentarerna.

Vad har då Kol. 2:16 att göra med sabbaten? Och vad har Herrens sabbat att göra med Herrens högtider?
För den som bryr sig om att försöka förstå vad Paulus faktiskt menar kan det vara intressant att se vilka ord Paulus använder i grundtexten, på grekiska. Ordet sabbat finns egentligen inte på grekiska utan lånas in av Paulus, alltså transkriberas, från hebreiskan. I Kol. 2:16 använder han det relativt ovanliga sabbaton. Av de 65 gånger som sabbat nämns i Nya testamentet, är det endast 11 gånger som just formen sabbaton används. Det är visserligen lite svårtolkat, för ordet kan uppfattas som ett grekiskt plural av sabbato (vilket är den vanligaste transkriptionen av hebreiskans shabbath) eller sabbasin. Och som ett plural har sabbaton i huvudsak betydelsen "vecka", alltså tiden mellan två sabbater. Endast tre av de 11 gånger som sabbaton används i Nya testamentet handlar med säkerhet om sabbatsdagen.
Häng med till 3 Mos. 23 där både sabbaten och Herrens högtider beskrivs som i ett samlat påbud.
3 Mos. 23 är ett intressant kapitel. Det inleds med: "Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande…” och därefter återges sabbatsbudet (veckosabbaten).
Sedan upprepas uppmaningen: ”Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider…” Och först därefter räknas alla Herrens högtider upp.
Det litterära greppet ter sig lite märkligt för oss västerlänningar så här 3-4000 år senare. Men det har sagts mig att detta är rätt typiskt när en hebré önskar lyfta ut och skilja en företeelse från en annan. Poängen här är alltså inte bara att peka ut vilka Herrens högtider är, utan också att påpeka att veckosabbaten står över alla dessa andra. Det är skillnad på Herrens sabbat och Herrens högtider, detta påpekas i övergången mellan vers 3 och 4: "Det är en Herrens sabbat... Detta är Herrens högtider..."
Anledningen till detta påpekande är att även ett par av Herrens högtider innehåller sabbater, eller snarare sabbatsvilor, som måste skiljas från Herrens sabbat. Medan Herrens sabbat på hebreiska heter shabbath, så heter dessa sabbatsvilor på hebreiska shabbathon - känns det igen från Paulus grekiska text i Kol. 2:16?
I hela Gamla testamentet förekommer detta shabbathon endast 10 gånger. Fyra av dessa handlar om att beskriva vad som sker på sabbaten (ordet står då tillsammans med shabbath). Övriga tillfällen används ordet för att beskriva sabbatsvilan under försoningsdagen (en av Herrens högtider) - i 3 Mos. 23 används ordet tre gånger - och den sabbatsvila marken ska ha under jubelåret/sabbatsåret.
Kan det vara så att Paulus avser att specifikt peka på sabbatsvilorna i Herrens högtider - som skuggor av Kristus?
Även Paulus andra uttryck i Kol. 2:16 har mer med Herrens högtider än med Herrens sabbat att göra. När det gäller sabbatsfirandet finns inga påbud om mat eller dryck, medan Herrens högtider firas både med matoffer och dryckoffer och fastor. Det grekiska ordet heorte som betyder högtid och som Paulus använder i Kol. 2:16, används endast om Herrens högtider i Nya testamentet - inte om högtider i allmänhet (detsamma gäller den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta, där ordet endast förekommer i 3 Mos. 23).

Till skillnad från Herrens högtider som gavs till Israels folk under ökenvandringen och som de skulle hålla sig till åtminstone fram till dess att de nådde sin uppfyllelse i Messias, gavs sabbaten inte till Israels folk utan till hela världen då skapelsen var fullbordad. Sabbatsdagen är en universell vilodag - varför skulle annars kristna insistera på att söndagen ska hållas helig istället för sabbaten? Alla tycks vara överens om att de som tror på Gud måste ha en vilodag, frågan är bara vilken och av vilket skäl...

Bara några eftertankar, så här inför en ny sabbatsdag som börjar om några timmar.

All vila och sabbatsvälsignelse till dig som läser detta!

Inga kommentarer: