Klimatförändringar

Som sagt, jag sitter i England sedan en vecka. Det var en omställning att komma från kalla vintern (som det var då) när jag åkte hemifrån Sverige till detta vårgröna, sköna England. Körsbärsträden står i full blom. Träden börjar få ett grönt skimmer. Ögonen kliar av pollen. Jag tror att jag har tillräckligt med astmamedicin tills jag åker hem. Vår föreläsare, Rolf Pöhler, från Tyskland, har sagt flera gånger nu att de har Engelsk vinter numera. Ingen snö, inga minusgrader, bara regn.
Visst händer det saker i vårt klimat, det tror jag att alla kan skriva under på som levt i 30 år eller så. Vem minns inte den fantastiskt härliga vintrarna i mitten på 1970-talet med 1 meter snö i Mellansverige. Och är det inte det här som är så motsägelsefullt. När man talar om den globala uppvärmningen så menar man att det ska bli varmare, men det man ser framför sig är faktiskt en ny istid för våra breddgrader. Så man får väl passa på att njuta av tidiga vårar och varma torra somrar ett tag... för snart är istiden här.
Tidstecknen visar att vi människor inte kan hantera naturens krafter. Det är som om naturen ger igen för människans slarv. Ändå tror vi att det räcker med att byta ut glödlampan mot en energilampa - så ska biffen vara klar. Biffen, den måste bytas ut mot något vegetabiliskt -visar en av dessa ödesrapporter - om jordens befolkning ska ha nåt att äta framöver. Även om vi skulle göra alla dessa förändringar, så tror jag inte att vi kan stoppa naturkatastrofen som höjer sig över oss som en jättevåg. Jag vill inte låta pessimistisk eller så, domedagsapokalyptiker är jag inte heller. Jag tror ändå att vi bör förändra våra livsmönster - om inte för miljöns skulle så för vårt människovärdes skull. Vi är ändå varelser med en fri vilja - i motsats till resten av skapelsen. Vi kan fatta intelligenta beslut och vår mänsklighet behöver vi stå för - oavsett om det leder till en förändring eller inte för jordens framtida miljö. Men det kan däremot betyda något för för vår livskvalitet och vårt samvete som människor.
Om vi nu står inför en oundviklig katastrof av ofattbara mått och livsstilssförrändringar inte kommer att ha större effekt än en droppe i havet, vad ska jag då slösa min energi och mitt liv på?
Det finns ett hopp. Ett hopp som inte beror på mig som människa. Ett hopp jag inte bygger själv. Bibeln målar upp framtiden i mörka orosväckande färger och former. Så det är inte bara vår tids vetenskapsmän som använder denna palett. Men Bibeln - som nu har påstått dessa saker om framtiden i tusentalsår - har en helt annan lösning i beredskap än vetenskapen och vår tids domedagsprofeter kommer med. Medan miljövetarna propsar på livsstilsförrändringar och förändrade livsmönster för att stoppa katastrofen, talar Bibeln om att katatrofen kommer att eskalera och inte stoppas förrän Jesus kommer på himlens skyar. Allt detta beskrivs i svepande drag i Matteus 24. Tecknet för tidens slut är att Jesus kommer på himlens moln i ära och härlighet - han som en gång skapade jorden gör ett sista besök och en sista räddningsaktion. Detta hopp vilar bygger på att Jesus en gång dött och uppstått för att rädda världen och människan. Inget dera av detta kan människan åstadkomma på egen hand.
Det finns hopp om en ny värld där alla gifter och all förorening är utplånat och jorden får en ny start. Det handlar inte bara om miljön utan också om människans livsvillkor och människans hela väsen. En ny start som redan börjar här och nu när man tar emot Jesus och låter sig förvandlas av hans Ande. Ett sådant liv borde leda till att vi tar ansvar för miljön och Guds skapelse omkring oss - inte för att förhindra hämnden för vår oansvarighet, utan för att låta Gud upprätta sin avbild i oss. För det krävs mer än livsstillsförrändingar för att förhindra den kommande katastrofen, så mycket mer än vi som människor kan ge. Skaparen själv behöver gripa in och ge oss en ny start.
Så det är egentligen värre än miljörapporterna avslöjar för oss. Men även lösningen är bättre, om vi öppnar Bibeln och vågar se oss själva i Guds skapelse. Hans nya skapelse.