tisdag, september 11, 2007

Alla på plats


Så har alla 850 pastorer och ledare samlats för konferens. Pastorer från norra Europa, Israel, Mellanöstern och Pakistan. Det blir möten från 8.30 till 21.00 varje dag. Men det har ingen nöd på oss, som ni redan vet. Maten är ju god och sällskapet gott.

Det är alltid både roligt och nyttigt att möta kollegor från olika håll. Vi inser alla att det finns utmaningar, om än olika, och man inspireras av hur vi alla möter dem med samma tro och hopp.

En stor utmaning för Adventistsamfundet i världen, men inte minst i vår division som är minst och mer mångfaldig än någon annan division i världen, det är enhet i just mångfalden. Enhet är ett av generalkonferensens arbetsmål under pågående mandatperiod. Så det är inte konstigt att detta nordeuropeiska pastorsmöte har temat "Growing together". Och temat har man delat upp efter förebilden i Mika 6:8: "Växa tillsammans i att
göra det rätta, leva i kärlek och troget hålla oss till vår Gud". Jag tror att det är något vi också kan ta med hem till Sverige, med tanke på den diskussion om enhet i mångfald som pastorerna avslutade det svenska pastorsmötet med i går. Vi behöver den mångfald som växer fram i vårt samfund i Sverige, men vi behöver också leva i enhet med varandra.

Bertil Wiklander inledde pastorsmötet här med att berätta om sin egen uppväxt som annorlunda i alla möjliga sammanhang. Som pastorsbarn som flyttade 10 gånger under sina första 15 år var man dömd till annorlundaskap och utanförskap, både i skolan men också i församlingen. Han upplever att han har en särskild känsla för olikheter från sin uppväxt och blir alltid sorgsen över varför olikheter ofta ses som ett problem. Gud har ju skapat oss olika. Det är hans vilja, annars hade vi alla sett och tänkt precis lika. I församlingen har Gud kallat olika människor,
drån "alla länder och stammar och språk och folk" (Upp. 14:6). Vi visar verkligen på Guds härlighet och skaparmakt och gudomliga fantasi när vi visar kärlek och tillber och tjänar Gud i enhet - trots olikheterna och mångfalden. Gud vill inte likriktning. Han vill kärlek - som visar sig i enhet i mångfalden.

Kvällens möte blev långt med alla inledande högtidstal från höger till vänster... Men huvudtalaren kom upp i talarstolen när mötet enligt planen nästan skulle vara slut. Kwabena Donkor, född i Ghana och nu arbetande i generalkonferensen, inledde med den första föreläsningen på temat "Growing together". Hans del i detta handlade om att förstå olikheter. Han menade att mångfalden kan delas upp i två grupper: den teoretiska och den praktiska. Den som har betydelse är den teoretiska, eftersom den ofta är dold men påverkar hur olikheterna kommer till ytan i praktiken. De praktiska olikheterna handlar mer om för ögat synliga olikheter som kultur, ursprung, o.s.v.

För oss adventister är kanske de teologiska olikheterna de som vållar mest bekymmer. Och olikheterna bygger i grunden på att vi i olika delar och olika skikt i församlingen har olika världsbilder som i sin tur påverkar hur vi läser och förstår Bibeln. Världsbilden fungerar ungefär som glasögon. Det är visserligen helt ok att komma till en text med förutfattade meningar och olika världsbilder, problemet uppstår när vi utifrån dessa världsbilder förutbestämmer vad Bibeln ska betyda och hur den ska förstås. Samtidigt måste vi acceptera att vi även har olika uppfattningar teologiskt. Det är en del av Guds skapelse, även det. Men när olikheterna hindrar församlingen från att tjäna och uppfylla sitt uppdrag, då måste olikheterna förstås och hanteras på något sätt.

Kwabenas recept för att hantera teologiska olikheter är:
1. Sätt inte etiketter på varandra - de hindrar oss från att lyssna och föra en öppen dialog.
2. Vi måste erkänna att det finns teologiska olikheter. Många konflikter på det praktiska planet handlar i grunden om djupare teologiska förståelser som är olika.
3. Vi måste också erkänna att olikheter också har betydelse, att de spelar en faktisk roll, för hur församlingen kan fullfölja sitt uppdrag.

För att sedan leva med olikheterna och hantera dem konstruktivt, behöver vi visa varandra kärlek och respekt, vara öppna för dialog.

Vi kom inte ut ur mötessalen förrän framåt 23 på kvällen. Sedan fanns det mycket att samtala om på rummet, så hos oss, Berny, David, Tobias och mig, kom vi inte i säng förrän framåt 01... Frukost kl 07.00 - vi måste vara i tid, för annars kommer inte den andra sittningen in i matsalen 45 minuter senare.

Hoppas det blir en bra dag idag! Gud lede och välsigne.

Inga kommentarer: